Sommarlov och Trädgårdsarbete

 Nu börjar det bli dags för sommarlov. 

(Faktiskt gick grundskolan där jag bor på sommarlov igår.)

Inte för mig kanske men för bloggen.

Det växer en massa i trädgården. Mest ogräs som behöver rensas men ändå. Äntligen verkar det som jag kan få lite gjort i trädgården, bara vädret fortsätter vara lite mer samarbetsvilligt. 

Men jag hoppas också kunna hitta lite tid till att läsa.

Det är faktiskt så jag minns mina sommarlov som barn. En stor trave böcker från bokbussen som snabbt betades av. Blandat med en och annan bok från bokklubben som inte blivit läst under terminen som varit av någon anledning. Det var inte så mycket som ändrades sommarloven emellan förrän jag kunde börja läsa på engelska. Av någon anledning var det ganska fattigt med kapitelböcker på engelska på biblioteken jag hade tillgång till som barn. Annars hade jag kanske kommit igång tidigare. Nu har jag redan pratat om det här här men det blev alltså den största förändringen under högstadiet. Det blev mest böcker på engelska som lästes. Nu hoppas jag kunna blanda mera, kanske till och med samma bok men jämföra versionerna.

Jag är redan ganska glad och lite stolt över det jag lyckats läsa iår. Även om jag hoppas att jag kan läsa lite skönlitterärt bland all facklitteratur jag plöjt igenom. Det till trots att jag ämnar läsa om facklitteraturen för att göra anteckningar och markeringar. Ganska olikt mig men tror jag är något på spåren och då känns det passande med undantag. Men hoppas som sagt på lite skönlitterär läsning däremellan allt. Inte riktigt bestämt vad det blir. Kanske får ta fram snurrhjulet så får det bestämma? (Japp, du läste rätt. Köpte ett på IKEA förut och det fungerar fint till att välja böcker också.)

Jag vet inte hur det blir med skrivandet under sommaren. Kanske blir sommaruppehållet långt och vi kan komma igång i höst igen, kanske blir det kortare. Det beror lite på vad som händer och sker. Jag har lite idéer som jag vill testa men man vet ju aldrig hur det går med idéer. Det som jag känt att jag behöver göra under den resa som påbörjats nu är att tala om för mig själv att jag är stolt över mig själv som kom igång och som gjort det jag kunnat utefter mina förutsättningar. Så helt enkelt avdramatisera och lägga prestationsnivån på en rimlig höjd. Jag har ett projekt, jag har en svensk blogg, jag har en (hemlig) blogg på engelska. Det blir en hel del skrivande och läsande. På gott och ont så måste det här göras så det är roligt och inte ångestframkallande. Det är en hobby som jag tar på allvar. Mycket handlar som allt annat i livet om att hitta en bra balans mellan alla delar. Och att göra sig tid till det som man känner är viktigt. 

Ha en skön sommar och så ses vi någon gång i höst!

Att säga nej

Tidigare i veckan fick jag en förfrågan på jobbet. Hade jag tackat ja till den hade jag under kanske ett års tid kunnat gå upp mer i tid. Det var lite frestande där och då. Men jag sa nej. 

För att säga ja till det hade inneburit att säga nej till så mycket annat. Till exempel hade jag fått bekymmer att genomföra mina “vid-sidan-av-studier”.(Som jag dessutom fått kämpa hårt för att få till.) Det hade också inneburit att alla mina andra projekt, som det här skrivprojektet, mitt streamande, Bookstagram sidan och Ko-fi sidan hade fått läggas på is. Och efter mer än ett års träda är jag tveksam till om jag skulle starta upp dem igen. I bästa fall blir det som att starta från noll igen.

Det finns bara så många timmar på dygnet och jag har bara så mycket energi att spendera. Något som poppat upp återkommande det senaste året, nu senast när jag läste "Ta Din Tid", var hur viktigt det är att säga nej till saker. Inte bara till saker som man inte vill göra, utan även roliga saker eller saker som kostar mer än de ger. (Inte bara pengar utan tid och energi också!) Under en stor del av den dagen som jag sa nej så gick jag omkring och undrade om jag begått ett misstag. Då ploppade “Ta Din Tid” upp igen "Men om man aldrig ångrar ett nej så säger man ja för ofta". Det började kännas lite bättre när jag tänkte att jag hade sagt nej till en sak så jag kunde säga ja till många andra saker. Visst hjälpte det också att mitt nej inte ifrågasattes så jag behövde inte försvara det. Då började jag förstå vilken superkraft att säga nej är. Man kan också läsa detta blogginlägg om man är nyfiken på det här med att säga nej.

Jag kan inte veta att jag alltid kommer vara bra på att säga nej, särskilt inte om det möts med motstånd. Men bara genom att säga nej till saker som jag känner på flera plan att det är så jag vill svara, det är stort för mig. Jag har varit den där klassiska personen som varit urusel på att säga nej och som inte stått emot när mina nej blivit ifrågasatta eller respekterade. Det kan vara för att nu är jag över 30 och lite mer säker i mig själv än när jag var till exempel 18. Jag vill gärna tro att jag kommer ifrågasätta om mina nej inte respekteras i alla fall.

I slutändan så har jag skyddat mina projekt genom att säga nej till en sak. Tiden får utvisa hur tuffa studierna kommer att kännas. Jag hoppas kunna balansera det så att mina andra projekt kan puttra på i alla fall en reducerad takt istället för att behöva läggas på is (dvs skrotas).

Det är inte alls lätt att börja säga nej men det är nog en av de bästa sakerna man kan lära sig. För då kan man säga ja till annat.

Jag och mina bananskal

Varje vecka surfar jag in på och kollar av SF-bokhandelns och Adlibris hemsidor. Jag försöker hålla koll på böcker som är på gång, kollar om det är några kampanjer på något som är av intresse och så vidare. Det är lika mycket att jag kikar efter skönlitteratur som facklitteratur. Särskilt sedan jag fick idén till mitt projekt. 

En sådan dag på Adlibris snubblade jag, jag minns tyvärr inte hur, över boken “Ta Din Tid - Gör mindre men bättre” av David Larsson Heidenblad. Den liknade den litteratur jag läste för några år sedan men jag blev väldigt nyfiken eftersom den uppenbarligen var skriven på, inte bara översatt, till svenska. Alltså i korthet, tidsoptimering, planering och produktivitet för individer ur ett svenskt perspektiv. Något jag alltid saknat. (Nu lär inte det här vara den enda boken men den finns i tryck och är nyskriven.) 

I och med mitt projekt så hade jag också börjat skriva till diverse författare för att på olika sätt be dem berätta om sina skrivrutiner och vanor under en genomsnittlig arbetsdag. Om inte så i direkt svar till mig så kanske de kunde tänka sig skriva om det på sina bloggar eller som ett tillägg på sina FAQ sidor. I Ta Din Tid fanns dessutom en uppmuntran till att höra av sig. Så det gjorde jag. Den resulterande mejlkonversationen känns väldigt betydelsefull för lilla mig. Jag fick dessutom mitt första officiella ja från en författare till att vara med i mitt projekt! Det ökade visserligen pressen på att nu behöver jag bit för bit, ro detta iland. Men jag fick också det mycket nyttiga och kloka förslaget att börja med det som en blogg. Först var jag lite tveksam till hur jag skulle kunna göra projektet bloggvänligt. Det var dock frestande att ha en blogg igen, något jag inte haft på bra många år, nu dessutom med ett mycket tydligare syfte.

 

Det som är så bra också är att David har en blogg, “Konsten att vara forskare”, som i sin tur utgjort en stor del av boken Ta Din Tid. I och med att jag kände mig rostig på bloggfronten så började jag läsa inlägg efter inlägg. Av bara farten under läsningen så utökade jag projekt dokumentet med ytterligare en avdelning avsedd för anteckningar från Davids inlägg. Tänkvärda saker, tips på tekniker, roliga eller igenkännande bitar samsas med mina egna tankar. Jag vågar också hoppas lite på att jag nu snappat upp i alla fall lite smulor som gör mina inlägg lite bättre än innan. Jag läste ju trots allt igenom hela arkivet av inlägg. Då och då märkte jag att de råd som jag fick i vår konversation fanns som hela inlägg utspridda över de 5 år som bloggen varit aktiv.

 

Jag skulle kunna sitta och vara deppig över att jag kom “5 år för sent" men det känns långt mer produktivt att vara tacksam över att ha snubblat över den guldgruva som nu finns där. För det finns så otroligt mycket att hämta där bara man är nyfiken och lite flexibel. Även jag som inte hör till den akademiska världen läser de inläggen och tycker det är spännande även om jag så klart inte kan förstå dem på djupet. (Jag är fortfarande osäker på om jag förstått vad ordet “empiriskt” betyder och hur man faktiskt använder det.) Då ska vi inte tala om alla de böcker, bloggar, poddar, artiklar och annat som David tipsar om. Som jag sa. En ren och skär guldgruva av information, inspiration och incitament. Eller bara trevlig och tankeväckande läsning om man är lagd åt det hållet.

 

Även om det är lite på gränsen till genant att jag gjort ungefär som min egen karta över inläggen så hjälper det mig mycket när jag snabbt behöver friska upp minnet eller dubbelkolla vad en författares bok heter. Jag är lite i valet och kvalet om jag någon gång i framtiden skulle ta och sammanställa en lista på några av guldkornen, alternativt skriva ihop något om de saker som jag tyckt varit extra lärorika. Men det får bli en annan gång

.

Allt detta bara av att jag mer eller mindre halkade på ett bananskal som landade mig här vid det här inlägget. Resan hit har varit för att citera David själv “ett kaninhål av rang.” Ett väldigt trevligt sådant dessutom.

Jag vill klargöra att jag inte magiskt blivit en expert av att läsa Davids blogg även om det hade varit roligt om det funkat så. Jag tror inte att jag har tillgodogjort mig allt som går än. Det tar tid att lära sig saker. Vissa av teknikerna som David tipsar om har han förfinat och använt i flera år, det kan inte kopieras utan måste läras.

 

För att lära mig så måste jag ta min tid.