Att säga nej

Tidigare i veckan fick jag en förfrågan på jobbet. Hade jag tackat ja till den hade jag under kanske ett års tid kunnat gå upp mer i tid. Det var lite frestande där och då. Men jag sa nej. 

För att säga ja till det hade inneburit att säga nej till så mycket annat. Till exempel hade jag fått bekymmer att genomföra mina “vid-sidan-av-studier”.(Som jag dessutom fått kämpa hårt för att få till.) Det hade också inneburit att alla mina andra projekt, som det här skrivprojektet, mitt streamande, Bookstagram sidan och Ko-fi sidan hade fått läggas på is. Och efter mer än ett års träda är jag tveksam till om jag skulle starta upp dem igen. I bästa fall blir det som att starta från noll igen.

Det finns bara så många timmar på dygnet och jag har bara så mycket energi att spendera. Något som poppat upp återkommande det senaste året, nu senast när jag läste "Ta Din Tid", var hur viktigt det är att säga nej till saker. Inte bara till saker som man inte vill göra, utan även roliga saker eller saker som kostar mer än de ger. (Inte bara pengar utan tid och energi också!) Under en stor del av den dagen som jag sa nej så gick jag omkring och undrade om jag begått ett misstag. Då ploppade “Ta Din Tid” upp igen "Men om man aldrig ångrar ett nej så säger man ja för ofta". Det började kännas lite bättre när jag tänkte att jag hade sagt nej till en sak så jag kunde säga ja till många andra saker. Visst hjälpte det också att mitt nej inte ifrågasattes så jag behövde inte försvara det. Då började jag förstå vilken superkraft att säga nej är. Man kan också läsa detta blogginlägg om man är nyfiken på det här med att säga nej.

Jag kan inte veta att jag alltid kommer vara bra på att säga nej, särskilt inte om det möts med motstånd. Men bara genom att säga nej till saker som jag känner på flera plan att det är så jag vill svara, det är stort för mig. Jag har varit den där klassiska personen som varit urusel på att säga nej och som inte stått emot när mina nej blivit ifrågasatta eller respekterade. Det kan vara för att nu är jag över 30 och lite mer säker i mig själv än när jag var till exempel 18. Jag vill gärna tro att jag kommer ifrågasätta om mina nej inte respekteras i alla fall.

I slutändan så har jag skyddat mina projekt genom att säga nej till en sak. Tiden får utvisa hur tuffa studierna kommer att kännas. Jag hoppas kunna balansera det så att mina andra projekt kan puttra på i alla fall en reducerad takt istället för att behöva läggas på is (dvs skrotas).

Det är inte alls lätt att börja säga nej men det är nog en av de bästa sakerna man kan lära sig. För då kan man säga ja till annat.