Året som inte blev som det var tänkt

Som titeln säger så blev det här året långt ifrån vad jag hade tänkt mig. (Fast sedan när blev ett år som man tänkt sig?) 

En del saker kan man planera för och på så vis kunna tuffa på som man ville från början. Andra saker kan dock ske utanför ens kontroll som helt sätter tillvaron ur spel. 

Jag hade ju som sagt stora ambitioner vad gäller skrivande för det här året. Ett upplägg som skulle kunna resultera i att jag i alla fall kunde få till noveller eller kortare texter parallellt med att utforska skrivrutiner. 

Men till det projektet har jag inte haft mycket energi till tyvärr. Utöver mitt arbete började jag också att studera deltid på distans för att försöka bättre mina chanser till att göra ett karriär byte som skulle förhoppningsvis kunna ge bättre ekonomisk trygghet och stadigare schema. (Som i sig skulle göra skrivandet lättare att planera in.)

Jag har fortsatt av och till att uppdatera projekt dagboken även om det är ett tag sedan jag gjorde någon notering där och i den mån jag orkat även skrivit lite på engelska på en annan sida. 

Det jag däremot kände stort behov av var att fylla den lediga tid som fanns med något som kunde hålla oron för framtiden ur tankarna. Så jag har läst ganska mycket i år. Mitt kalkylark säger mig att det blivit 15 böcker lästa i år. Ytterligare 2 står markerade som påbörjade. Det är en blandning av både skönlitterära böcker och faktaböcker. Även här är det ett tag sedan jag läste något.

På det visuella planet har jag tittat på tv-serien “Nautilus - Kapten Nemos Äventyr” på SVT Play. En tolkning av Jules Vernes klassiska roman “En världsomsegling under havet” från 1870. En väldigt välskriven och fint filmad serie, kanske en av de bästa jag sett på flera år faktiskt. 

Men anime serierna Delicious In Dungeon och The Seven Deadly Sins på Netflix har också varit väldigt bra. Kanske inga omvälvande serier men har fin blandning av humor och allvar. 

Förhoppningsvis ger mitt jobb-letande ett resultat som ger mig tillräckligt med ro för att ta mig an skrivandet igen. Det hänger också på om jag får behålla mitt hem eller inte. Jag vill inte gå in på detaljer men en påtvingad flytt är inget som direkt hjälper kreativt skapande. 

Allt detta till trots försöker jag tänka positivt och att även långsamma framsteg är ändå framsteg. Jag har ändå åstadkommit mycket i år motgångarna till trots.

Jag vet inte när jag kommer skriva här igen men tills vi ses igen så hoppas jag att ni tar hand om er. <3

Sommarlov och Trädgårdsarbete

 Nu börjar det bli dags för sommarlov. 

(Faktiskt gick grundskolan där jag bor på sommarlov igår.)

Inte för mig kanske men för bloggen.

Det växer en massa i trädgården. Mest ogräs som behöver rensas men ändå. Äntligen verkar det som jag kan få lite gjort i trädgården, bara vädret fortsätter vara lite mer samarbetsvilligt. 

Men jag hoppas också kunna hitta lite tid till att läsa.

Det är faktiskt så jag minns mina sommarlov som barn. En stor trave böcker från bokbussen som snabbt betades av. Blandat med en och annan bok från bokklubben som inte blivit läst under terminen som varit av någon anledning. Det var inte så mycket som ändrades sommarloven emellan förrän jag kunde börja läsa på engelska. Av någon anledning var det ganska fattigt med kapitelböcker på engelska på biblioteken jag hade tillgång till som barn. Annars hade jag kanske kommit igång tidigare. Nu har jag redan pratat om det här här men det blev alltså den största förändringen under högstadiet. Det blev mest böcker på engelska som lästes. Nu hoppas jag kunna blanda mera, kanske till och med samma bok men jämföra versionerna.

Jag är redan ganska glad och lite stolt över det jag lyckats läsa iår. Även om jag hoppas att jag kan läsa lite skönlitterärt bland all facklitteratur jag plöjt igenom. Det till trots att jag ämnar läsa om facklitteraturen för att göra anteckningar och markeringar. Ganska olikt mig men tror jag är något på spåren och då känns det passande med undantag. Men hoppas som sagt på lite skönlitterär läsning däremellan allt. Inte riktigt bestämt vad det blir. Kanske får ta fram snurrhjulet så får det bestämma? (Japp, du läste rätt. Köpte ett på IKEA förut och det fungerar fint till att välja böcker också.)

Jag vet inte hur det blir med skrivandet under sommaren. Kanske blir sommaruppehållet långt och vi kan komma igång i höst igen, kanske blir det kortare. Det beror lite på vad som händer och sker. Jag har lite idéer som jag vill testa men man vet ju aldrig hur det går med idéer. Det som jag känt att jag behöver göra under den resa som påbörjats nu är att tala om för mig själv att jag är stolt över mig själv som kom igång och som gjort det jag kunnat utefter mina förutsättningar. Så helt enkelt avdramatisera och lägga prestationsnivån på en rimlig höjd. Jag har ett projekt, jag har en svensk blogg, jag har en (hemlig) blogg på engelska. Det blir en hel del skrivande och läsande. På gott och ont så måste det här göras så det är roligt och inte ångestframkallande. Det är en hobby som jag tar på allvar. Mycket handlar som allt annat i livet om att hitta en bra balans mellan alla delar. Och att göra sig tid till det som man känner är viktigt. 

Ha en skön sommar och så ses vi någon gång i höst!

Abstrakta husflugor och ordsmeder

Nu har jag  hållit på och skrivit ett tag. 

Det har varit lite olika former sedan mitten av januari ungefär. Visserligen har jag inte fått till att testa någon skrivrutin när detta skrivs (2024-05-08) men det är på gång. Annars har det varit mest skrivande i projekt dokument och på bloggen. Jag måste säga att det redan känns som att bloggandet haft en positiv inverkan på mitt skrivande överlag.

Faktum är att bloggandet hjälpt mig känna vilken flytande process skrivande är. Det är en hel del fram och tillbaka, högt och lågt, varmt och kallt. Just det tankesättet fick mig att tänka på det där att någon som skriver är en ordsmed (från engelskans "wordsmith"). En smed värmer och kyler sitt material, hamrar och formar tills man (förhoppningsvis) har sin slutprodukt. Det är många turer fram och tillbaka för metallstycket, om det inte råkat bli fel någonstans och metallen blir skör och går sönder förstås. Då är det bara att börja om. In i elden, hamra på städet, in i elden, hamra, kyl ner i vatten….

Man kan kanske också likna någon som skriver med en chokladkonditor? Rå choklad måste också bearbetas och tempereras. Men man måste vara försiktig så det blir rätt vid varje steg i processen, annars blir det inte gott, det kan bli grynigt eller smeten skär sig. Kopplingen kanske inte är helt självklar. Vad jag menar är att detta att temperera fram och tillbaka är att det är så jag upplever skrivandet och redigerandet av en text. Kanske främst redigeringen faktiskt. Råmaterialet i det fallet är mitt råmanus, det första utkastet som ska bearbetas. 

När jag funderade kring det här så insåg jag just hur viktigt det är att skriva NÅGOT. För utan ett råmanus finns det inget att bearbeta, inget att temperera. Även en ynklig liten text går att bearbeta men det kan man inte med ett tomt papper. Nu visste jag det redan men det KÄNDES så tydligt när jag reflekterade över skrivande i andra sammanhang, en annan kontext. Många saker kan man lära sig, kan man veta om, men man förstår dem inte fullt ut förrän man upplever dem. 

Hursomhaver så för att det ska bli något på ett papper så behövs det idéer. Ibland får man jobba för att komma på något, ibland kommer det av sig självt och ibland kommer det idéer som man inte vet vad man ska göra med. Dessa skriver jag ändå ner, för det kanske kommer en dag då just den biten kan behövas. Det enda jag känner mig säker på är att man behöver långt fler idéer än de man faktiskt använder, bortfallet är stort men vilka behöver man? Just därför skriver man ner alla och stoppar dem i en låda. Den här idélådan är sen lite som den där lådan med laddsladdar och kablar som man inte heller riktigt vet vad man ska göra med. Man vet inte riktigt till vad dessa sladdar hör så man sparar dem utifall att de hör till någon manick hemma. Men en idé är ju inte som en sladd som ligger snällt i sin låda alla gånger. En del idéer kan bli till de mest irriterande av husflugor som flyger runt huvudet på dig. Som knatar runt på din arm, kraschar in i örat på dig, ja helt enkelt inte låter dig vara ifred. Just nu har jag en sådan idé som inte låter mig vara ifred trots att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med den eller om den är lagom genomtänkt för att ens börja med. Jag tror dock att jag börjar klura ut hur jag skulle kunna tackla den, så flugan/idéen låter mig vara ifred. 

Frågan jag ställer mig är alltså om jag behöver ett städ, en ballongvisp eller en flugsmälla nära till hands med andra ord. 

Ibland blir det inte som man tänkt sig

Igår var jag ledig och hade tänkt igenom ett antal saker som jag skulle genomföra under dagens gång. Nu blev det så att jag vaknade lite före klockan 5 med riktigt ruskig mensvärk. Så jag tog en värktablett och kröp ner i sängen igen. Någon timme senare drack jag lite cola och kröp ner i sängen igen. Först framåt mitt på dagen började jag känna mig så pass skaplig att jag faktiskt tog mig ur sängen. Det blev inte så mycket med min plan. Jag fick helt enkelt anpassa mig efter dagsformen. Även om det var lite surt att få min lediga dag förstörd så var det ändå tur i oturen att det var just en ledig dag och jag slapp åka till jobbet. 

Det är dagar som igår som jag tänker tillbaka på de kloka sakerna jag läste i Ta Din Tid. Jag håller med om att de flesta av oss inte mår bra av att konstant ha ett knökfullt schema. (Men man får naturligtvis göra som man vill.) Är det luft i almanackan så gör det inte så mycket om man får omprioritera någon eller några dagar. Tror inte det spelar någon roll om det gäller vår lediga tid eller vår arbetstid. Människor är inte maskiner helt enkelt. Jag är fortfarande nybörjare på att lära mig det här med att optimera min tid och att lära mig säga nej. Men det känns som något som är viktigt att jag lär mig. Och jag tycker mig redan märka att det har gett effekt. Även om jag strävar efter mindre och har mer luftiga planeringar än tidigare så blir det mer skrivet än när jag inte gjorde så. Därför är det ingen katastrof om man får ställa in eller stuva om i tidsplanen heller. 

Vi får se hur det blir när mina studier kommer mer igång på allvar men just nu ser det ut som att jag kommer kunna bolla både jobb, studier och detta skrivprojekt. Förutsättningen för det har varit att planera och förbereda. Jag har förberett blogginlägg och har en realistisk publiceringsplan för bloggen. Det kommer underlätta när studierna kräver sitt. Kanske blir det rentav sommaruppehåll för bloggen, vilket skulle ge mig tid att bygga upp en ny buffert. Alla inlägg är ju inte tänkta att vara som denna, utan några av dem, den gamla kärnan av projektet, ska vara testen av skrivrutinerna. Det kommer bli en rolig utmaning att ta sig an hoppas jag. Samtidigt är jag glad att projektet redan vuxit och spretat iväg i fler riktningar, det gör det mer levande. Och skulle någon bit kännas tråkig eller att jag kör fast på något ställe så finns det alltid något annat som jag kan peta på istället.

Så ibland blir det inte som man tänkt sig och det kan vara en bra sak, bara man ser till att lufta almanackan. Hela det här inlägget blev alltså till på grund av att jag satt och tänkte på igår när det inte blev som det var tänkt.

Och det blev bra ändå.